…jag hittade ett blogginlägg från Nästa Kramfors som jag skrivit och tyckte att det var rätt bra. Så jag postar det här också så att det får leva kvar eftersom www.nastakramfors.se läggs ner.

Vad gör jag en sån här sommar?

Vad gör jag?
När jag skådar mig själv med ett, kanske lite kritiskt öga, så är mitt spontana svar: “Ingenting”
Så hur påverkar det mig?
När jag skådar mig själv med mitt mest krävande öga blir svaret: “Det påverkar mig mycket negativt och jag känner mig oduglig och lat”
Vad gör jag åt saken?
Jag plockar fram min videokamera, ett par ping-pong bollar och min vildaste fantasi. Sedan gör jag en liten film.
Och plötsligt mår jag bättre. Mycket bättre. Jag har övervunnit tristessen och gått i den där zonen där man känner sig nyttig och kreativ. Jag skapade en liten film och den ser inte mycket ut för världen men den är tämligen uttömmande då jag visar prov på saker som det tagit mig år att fullända. Och jag känner mig stolt. Stolt och stark över att jag tagit klivet ur apatigyttjan jag fastnat i. Och faktiskt gjort något. Nu vill jag att ni ser min lilla film. Jag vill att ALLA ser den. För den är mer än bara några “ha ha” och några “wow” Det är mitt manifest mot tristessen.
Så jag bäddar in den här på bloggen till er. Se den. Det är den som ligger inklistrad strax under där det står skrivet att jag älskar alla människor, att jag är glad och att jag önskar er alla en fantastisk sommar. Följt av: God Natt!